En dödsfälla utan dess like.. Psychobilly´n pressar min själ uppåt i dessa mörka tider

Varje steg du tar är en dödsfälla, och för varje meter du kommer framåt närmar sig det okända runt hörnet. Så tänker jag när jag i sakta mak banade väg till jobbet i morse. Den faktiska gångvägen existerar för tillfället inte utan har bytts ut mot ett packat täcke av is och halvsmällt snö, en ren dödsfälla. Jag tar ett steg i rätt riktning likt bambi på hal is och varje steg utan att halka omkull ser jag som ett erövrande i oprportionella mått.

I lurarna dånar psychobilly musiken och jag känner mig oövervinnerlig. Jag känner hur musiken fyller min själ och pressar den uppåt och för några minuter fylls jag av ett ”Hallelujah moment”. Jag känner en känsla, en känsla som känns en aning främmande för mig och helst av allt skulle jag bara vilja storböla, inte utav sorg utan av lycka, ni vet den där överväldigande känslan man kan drabbas av när man hör vissa låtar eller ser vissa filmer som är så överväldigande att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. 

Det är en märklig känsla som ej går att beskriva i ord, man måste helt enkelt uppleva den för att förstå. Vi befinner oss i mörka tider runt om i världen och i många länder utkämpas strider och krig, vem är då jag att sitta och påstå att vi befinner oss i mörka tider? Ja bokstavligt talat gör vi ju det då dagsljuset inte varar speciellt länge för tillfället. Det jag menar är dock lite djupare än bara dagsljuset, en känsla av medstämdhet och missär som inte hör vardagen till hänger i luften likt liemannen och oron vill inte riktigt ge med sig.

Grejen med det hela är att det inte finns någon speciell anledningt till att vara oroligt eller att känna nedstämdhet och missär men likt förbannat så finns den där vilandes från början av våren fram tills att den bryter ut i takt med att vintern kommer, iaf är det så hos mig och det brukar kallas för höstdepression.

Det är vid dessa tillfällen man behöver ett ”hallelujah moment” som hjälper till att sparka igång den kroppsliga aktiviteten. Som i mitt fall i morse Mad Sin med låten Comunication breakdown räddade min morgon……

januari 10, 2011 | Kategorier: Uncategorized | Lämna en kommentar